Vilken dag - på muren

 Det blev lite "bättre" än vi tänkt oss. Det är fortfarande många lediga kineser från landet som är kvar i stan och "alla" ska upp på muren. Fullt trafikkaos redan på vägen ut. En bra bit från muren blev det tvärstopp. Vår guide som talade god engelska förklarade att vi måste gå den sista biten. Parkeringen är så full att det är vildparkering flera kilometer vilket proppar igen körfälten. Vi har valt en utflykt som går till en något mer lättillgänglig del av muren som har linbana sista biten. Man kan också välja 1000 trappsteg. Vi har matsäck med oss eftersom vi har fått veta att lunch inte ingår. Den är packad i en axelväska plus det obligatoriska vattnet. Efter en stunds promenad i lutning blir den ganska tung och jag ångrar att jag inte tog ryggsäck. Dessutom visar det sig att det visst finns matställen där man kan köpa lunch men det ingår inte i biljettpriset vilket det brukar göra. Backen suger rejält men det är bara att kämpa på, vi ser muren långt borta. Mitt i backen stannar guiden och säger kl tre träffas vi igen. Trafikstockningen och promenaden gör att tiden blir kortare än det var tänkt. Vi fortsätter upp. Det är massor av souvenirer på båda sidor, försäljarna försöker få oss att köpa. Det är stekande sol och jag behöver en keps. Snabbt köpslående med en dam som ändå lurar mig. Men det kvittar just nu, solen är het på mitt huvud. Till slut går vi in genom entrén och backen planar ut till en öppen plats. Där finns ett väntrum för kabinbanan, vi bestämmer oss för en snabb lunch kl är redan halv 2. Te och crisp med mjukost vi får snart tillbaka energin. Dags för sista etappen, det är trappor överallt. In i den lilla hytten som ska förflytta oss 400 m med en stigning på 900 m ganska brant kan man säga. Väl uppe är det mera trappor till sista platån före själva muren. 11 miljoner människor dog under byggnationen.  Det är en brant trappa upp den sista biten och så är vi uppe på kinesiska muren, jag får nästan nypa mig i armen. Tyvärr gjorde den branta promenaden att mina ben är lite spagettiaktiga samt bristen på tid att jag bara hann gå till två försvarstorn innan vi måste klättra ner igen. Men det var en riktig upplevelse. Vi satt i bilkö på hemvägen också.